Diarré leder alltid till en förlust av elektrolyter, en lägre mjölkkonsumtion och en negativ energibalans. Försämrat immunförsvar och följdsjukdomar är också vanligt. En följd av elektrolytförlusterna, orsakade av diarrén blir en försurning av kroppen, vilken måste hävas. Det görs främst genom att tillföra natrium och kalium. Också natriumbikarbonat har den verkan. Hur uttorkad kalven är och hur mycket vätska den behöver kan man få en vägledning om genom att bedöma hur insjunkna kalven ögon är eller genom att studera hur fort ett hudveck återgår till normalt läge. Ofta behöver de ca 10-15 % av sin levandevikt.
Mycket tyder på att användningen av elektrolyter är alltför sällsynt ute på gårdarna. Precis som i flera andra studier, drar ovan nämnda svenska studie slutsatsen att en ökning av behandling med vätske-/saltersättning vore önskvärt.
Vätskebrist är oftast själva dödsorsaken vid diarré. Ju tidigare behandling med elektrolyter sätts in ju större chans har du att rädda kalven. Elektrolyterna innehåller lättillgänglig energi i form av druvsocker vilket ökar absorptionen av natrium. Elektrolyterna bidrar till energiförsörjningen, men är inte tillräckliga. Utfodring med mjölk eller kalvnäring ska fortsätta även när kalven har diarré, med samma mängd som vanligt. Utfodra däremot gärna fler och mindre mål. Eventuellt också en lite mera utspädd kalvnäring. Låt det gå minst en timme mellan det att kalven får mjölk och elektrolytlösning, förutsatt att inte elektrolyterna blandas i mjölken. Elektrolyterna ska utfodras ljumna. En god idé är att ge elektrolyter också i förebyggande syfte vid stress som exempelvis förmedlingskalvarnas första vecka efter insättning.